Gustav II Adolf

Gustav II Adolf var Sveriges kung år 1611-1632. Gustav blev kung när han bara var 16 år gammal. Hans far var Karl IX. Han farfar var Gustav Vasa. Eftersom Gustav bara var 16 år när han blev kung, så fick han hjälp av en adelsman vid namn Axel Oxenstierna att regera. De var goda vänner fast åldersskillnaden var stor.

Gustav II Adolf gjorde på sitt sätt

Gustav II Adolf fick hjälp av fyra olika män att styra riket. Dessa var: riksskattemästaren, chefen för armén, chefen för flottan och chefen för domstolarna. Alla dessa fyra män hade sina uppgifter och deras kontor var i det kungliga slottet i Stockholm. Andra kungar hade bestämt själva hur riket skulle se ut, så Gustav II Adolf var en av de första som stod sina rådgivare nära. Han bad dem mycket om hjälp och lyssnade på dem. Han fick hjälp med att grunda olika städer,

t ex. Göteborg som han grundade år 1619 och Borås som han grundade 1621.

Förbjuden kärlek

När Gustav II Adolf var 19 år förälskade han sig i Ebba Brahe. Hon var hovfröken hos kungens mor, drottningen. Det sägs att Ebba Brahe var mycket vacker. Gustav skrev många kärleksbrev till Ebba, där han bland annat skrev att han älskade henne och ville gifta sig med henne. Men det fick han inte för sin mor, drottningen Kristina av Holstein-Gottarp. Hon sa att han var tvungen att gifta sig med en utländsk prinsessa. Gustav löd sin mor och gifte sig med en tysk furstedotter. Hon hette Maria Eleonora av Brandeburg. De fick två döttrar tillsammans, varav en dog när hon bara var ett år, men en överlevde och fick heta Kristina, som sedan blev drottning. Ebba Brahe gifte sig med en rik adelsman. De blev lyckliga tillsammans och de fick fjorton barn.

Regalskeppet Vasa

Gustav II Adolf byggde det kända skeppet Vasa. Det skulle bli ett skepp som skulle bli Sveriges finaste krigsfartyg. Skeppet skulle imponera på fienderna ute på havet och Svenskarna skulle känna sig stolta. Det var en mycket vacker Söndag på sommaren den 10 Augusti 1628. Vasa låg vid kajen utanför Stockholms slott. Folk stod samlade för att ”vinka av” männen på skeppet. Men efter en kort stund så kom en häftig vind mot skeppet och det kom in massor av vatten i Vasa, och skeppet sjönk. Vasa låg i mer än trehundra år på havsbotten. År 1956 hittades skeppet av Anders Franzén, fem år senare lyftes det upp. Nu står det i Vasamuseét och alla som vill kan gå dit och titta på det.

Krig

Det största och kändaste kriget Gustav II Adolf var med i var det trettioåriga kriget. Kriget höll på från år 1618 till 1648. Han förlorade både många av sina trupper och dog själv i samma krig. Allt började i Tyskland på 1620- talet. Då styrdes landet av en Tysk Kejsare som var katolik medan den den norra delen av Tyskland var protestanter. Detta betydde att dom inte ville ett katolskt land. Men protestanternas Kejsare var katolik så dom började att strejka. De var så våldsamma att de gick till Kejsaren och hans ståthållare Jaroslav Martinic och Velén Slavanta. och kastade ut dem genom fönstret. Fast som tur var landade dom på sopor och deras hämnd var att starta det trettioåriga kriget.

Den tyska kejsaren skaffade sig snabbt trupper som var antingen katoliker eller legoknektar. Legoknektar är soldater som man betalar för att dom ska slåss för en. Han erövrade snabbt Södra Tyskland och sedan erövrade han Västra och sist östra Tyskland. Så nu hade han bara den norra delen kvar att erövra. Det fanns mest protestanter i den norra delen av Tyskland men sakta och säkert gick han uppåt och mer av landet blev katolskt. Samtidigt i Sverige, när Gustav II Adolf var kung så erövrade han Östersjöhamnarna. Han var väldigt rädd om sina hamnar i Östersjön så han var rädd att den Tyska Kejsaren skulle erövra hans hamnar. Så bestämde den svenska riksdagen att Sverige skulle slåss med protestanterna i norra Tyskland. Men Gustav II Adolf slogs inte bara för att skydda sina hamnar, utan Sverige var ett protestantiskt land och kunde erövra nya områden i Östersjön. Han tog med sig hela 4650 män.

Slaget vid Breitenfel

En av hans sista krig var det första kriget i Tyskland. Med sina 4650 män gick han i krig med den Tyska kejsaren som hade 7000 män. Slaget var blodigt och flera tusen män dog men svenskarna var starka och vann slaget. Gustav II Adolf förlorade 3500 av 4650 och kejsaren förlorade ungefär dubbelt så mycket, alltså hela sin arme med 7000 män. Svenskarna fick en stor seger för nu blev faran mindre och kungen fick nya områden.

Kungen har fallit! Lútzen 1632

Det här var Gustav II Adolf sista strid. Så han bad till gud, men fienden bad samma bön. Efter det började kanoner bullra och hästarna galoppera. Efter ett tag undrade mannarna var deras egna kung Gustav II Adolf var. De såg att Gustav II Adolf red åt fel håll, rakt in i striden, och han dog direkt. Men svenskarna gav inte upp, de fortsatte att kämpa för seger, och de fick det. Sverige förlorade sin kung och fienden förlorade sina trupper. Så vilken sida stod gud på?